I december 2023 fick en sydafrikansk journalist en skriftlig instruktion från den man som betalade för dokumentären hon arbetade på. Ställ tio ledande frågor och en riktig, skrev han, och tala inte rakt på sak. Vi vet redan svaret: det här är bara för att vara säkra. Uppgiften är att exponera William. Det som beställdes var alltså inte en undersökning, utan formen av en.

Granskning bygger på myndighetsregister, samtida korrespondens och dokument som läsaren själv kan kontrollera. Svenskhampa ägs och ges ut av Daniel Johansson personligen. Han är själv drabbad av JuicyFields och företräder tillsammans med andra drabbade rättsliga anspråk i saken. Han förmedlade också kontakten till Danmarks Radio vid Global Investigative Journalism Conference i Göteborg 2023 och lämnade utredningsmaterial till redaktionen. Det materialet publicerades på juicyfieldscase.com den 18 april 2023, med namn på de inblandade, knappt ett år före Europols Operation Stoner den 11 april 2024, som ledde till nio gripanden. Danmarks Radios dokumentär omtalas nedan. Se Ägarskap och transparens.

Bedrägeriet är utrett. JuicyFields tog omkring 645 miljoner euro från uppskattningsvis 186 000 investerare innan plattformen kollapsade i juli 2022. Ett internationellt journalistkonsortium bestående av Danmarks Radio, Correctiv, Der Spiegel, ZDF, Der Standard, Svenska Dagbladet, BNNVARA och Paper Trail Media publicerade i november 2024 sina fynd om vilka som låg bakom. Den delen av historien är berättad.

Den här granskningen handlar om något annat: om två skilda mediehändelser i Sydafrika, som inte har någon påvisad koppling till varandra, men som båda slutade med att tjäna samma sak.

Det ska sägas med en gång, eftersom det är lätt att blanda ihop: filmen som beställdes i Kapstaden är det ena spåret. Artikeln i City Press och kortfilmen på YouTube är det andra: de har samma upphovsman. Mellan de två spåren delas måltavla, tidsrymd och en person, men inte, såvitt Svenskhampa kunnat fastställa, någon uppdragsgivare, någon betalning eller något dokument. Mer än så påstås inte här.

Tidslinje i tre spår, december 2023 till mars 2024. Spår ett: den beställda produktionen, inspelning i december, teamet kliver av, läkaren återkallar sitt medgivande, slutprodukt okänd. Spår två: frilansjournalisten Nkululeko Ncana skriver City Press-artikeln den 6 februari och laddar upp Budding Lies den 2 mars. Spår tre: JuicyFields egen Telegramkanal sprider artikeln den 22 februari och filmen den 5 mars.
Två spår. Det andra hålls samman av en och samma upphovsman, och bedrägeriets egen kanal spred båda hans material.

Del ett: filmen som beställdes

Vem som anlitades

I december 2023 anlitades den sydafrikanska journalisten Latashia Naidoo för att göra intervjuer till vad hon uppger presenterades som en oberoende dokumentär om Sydafrikas cannabisbransch.

Naidoo är ingen nykomling. Enligt hennes egna publicerade meritförteckningar har hon varit TV-nyhetskorrespondent för eNCA, och därutöver arbetat för TRT World, BBC Africa, CNN och Business Insider US. Hon var 2020 stipendiat vid Wits universitet och Open Society Foundation, och 2022 finalist till BBC:s Komla Dumor-pris för framstående afrikansk journalistik. Hon har därefter arbetat som utredande reporter och producent.

Att en journalist med den meritlistan anlitades är värt att notera. Vad uppdragsgivaren ville få ut av produktionen framgår av den instruktion som återges nedan.

Den första kontakten kom den 9 augusti 2023, fyra månader före inspelningen, via Facebook Messenger från ett konto som presenterade sig som Andile vid cannabisbolaget Hanapiz i Woodstock, Kapstaden. Ärendet beskrevs som en dokumentär om cannabisbranschens historia, intervjuer med branschfolk, besök på gårdar. Naidoo bad om produktionsplan, budget, team och tidsplan. Svaret var att man återkom.

Svenskhampa har sökt efter uppdragsgivaren i det ledet. Något cannabisbolag med namnet Hanapiz går inte att belägga, varken i öppna sydafrikanska bolagsuppgifter, i branschregister eller i övriga öppna källor. Adressen som angavs är ett kontorshus. Kontot på Messenger bar inte heller namnet Andile, utan "Khanda Shisa".

Den som tog första kontakten uppgav sig alltså arbeta för ett företag som inte går att belägga att det finns.

Uppdragsgivaren kallade sig Alex Hilton. Enligt Naidoo hade han rest in från Ryssland och kommunicerade genom en tolk, Natalia Mordvinova, som samtidigt var mellanhand mot det sydafrikanska teamet. Naidoo träffade honom aldrig personligen; all kontakt skedde via WhatsApp. Hon engagerade en frilansfotograf med egen utrustning.

Instruktionen

Den 4 december skrev Alex Hilton till henne vad uppdraget gick ut på. Svenskhampa har meddelandet i sin helhet, överlämnat av Naidoo själv.

"I'll try to explain what we need. I will tell you how to act. The goal is a short video with information. Questions can be direct and leading. It doesn't matter to us what exactly we ask people about general issues. The important thing is to get an answer to the question of whether they know 'William' and whether he had an agreement to work with them. You need to find out about this carefully, and not talk directly to the forehead. for example, 10 leading questions and one direct one."

Sedan följer den mening som avgör vad det här egentligen var.

"The fact is that we have already learned that they did not deal with William, so this is only necessary to make sure of this."

Han visste svaret. Intervjuerna skulle inte ta reda på något: de skulle bekräfta en slutsats som redan var dragen, inför kamera, av trovärdiga branschföreträdare. Att dessa inte skulle upplysas om vad saken gällde följer av instruktionen själv: frågan skulle ställas carefully, och inte directly to the forehead.

Meddelandet avslutas:

"The task is to expose William. You don't need to talk a lot about William, just one or two questions are enough."

Tio ledande frågor för att dölja den enda som betydde något. En metod för att få riktiga människor att på film säga en sak som redan var bestämd, utan att förstå vad de bidrog till.

Vad hon frågade, och vad hon inte fick svar på

I samma tråd hade Naidoo redan ställt de frågor en journalist ska ställa.

När Hilton beskrev uppdraget, att den man han kallade William hade tagit emot 3,5 miljoner euro till sitt bolag utan att något odlats, svarade hon att hon ville ha tydliga riktlinjer innan hon gick vidare, och frågade vad videon skulle användas till. Svaret var att den skulle visa investerarna läget. Då frågade hon:

"Can I have your guarantee this will not be used in a court of law or for evidence in court proceedings?"

Den frågan besvarades aldrig. Samtalet gled över i något annat, och hon fortsatte med produktionen.

Tillfrågad av Svenskhampa svarar hon om detta: "In hindsight, I should have insisted on receiving an answer before proceeding."

Där hon sa nej

Ju närmare inspelningen kom, desto tydligare blev vad som förväntades.

Hilton bad henne spela in material som inte var journalistik alls:

"I will give you a text that we can film in Cape Town, since the video will not show where the interview is, for example, near a tree and a fence. I like voice acting of 10 sentences, for example questions and answers."

Han ville alltså ha ett manus, uppläst av henne, filmat så att platsen inte gick att identifiera. Han bad henne också ordna fram folk som kunde ta sig in på odlingsanläggningar med kort varsel. Hon svarade:

"I won't compromise my reputation by getting people to go to those facilities illegally/to trespass — when I've already established contact with the owners for us to tour the facilities ourselves when we are there."

Och när han återkom om inläsningen:

"I don't have time tomorrow to do voice acting. And that's not what a documentary is. We're not manufacturing the truth, and I won't do that."

Han erbjöd henne vid ett tillfälle fast anställning i sitt bolag, med en lön hon själv fick föreslå. Hon gick inte in på det.

Vid årsskiftet klev hon och fotografen av produktionen. Råmaterialet fanns då redan inte längre hos teamet, fotografen hade lämnat det till tolken.

Den Telegramgrupp som filmteamet kommunicerade i finns inte kvar. Naidoo uppger att hon själv har raderat den. Svenskhampa har inga uppgifter om när eller varför det skedde, och gör inget påstående om saken.

Vad som hände efter instruktionen

Det hon vägrade var att tillverka material ur ingenting. Manus, inläsning, iscensatta bilder, folk som olovligen tar sig in på annans mark.

Vad som är dokumenterat därefter är detta. Instruktionen den 4 december låg i hennes telefon. Den beskrev ledande frågor mot ett svar som redan var känt, och den angav syftet: att exponera en namngiven person. Hon fortsatte arbeta efter att ha läst den. Hon åkte tillbaka till läkaren och ställde de frågor uppdragsgivaren begärt, om en person läkaren inte kände till. Och hon genomförde de intervjuer där fyra branschföreträdare, med namn i bild, fick i sak samma tre frågor.

Naidoo invänder mot att detta läses som att hon gjort uppdragsgivarens syfte till sitt. Att ta emot en instruktion är inte detsamma som att anamma dess premiss, framhåller hon: hennes roll var att ställa frågor, de medverkande svarade själva, och hon har varken skrivit manus åt dem, instruerat dem eller påverkat deras svar. Svenskhampa har inget material som visar motsatsen, och påstår inte heller motsatsen.

Intervjuerna är hennes arbete i den meningen att hon genomförde dem. Vad som hände med råmaterialet sedan det lämnat teamet låg utanför hennes kontroll. Tre veckor senare skickades det ut till journalistkåren av JuicyFields egen organisation.

Hon uppger att hon inte kände till vem som ytterst finansierade produktionen, och framhåller att frilansjournalister normalt inte utreder en uppdragsgivares finansiering innan de tar ett uppdrag.

Läkaren som inte fick veta

Det som hände en av intervjupersonerna visar vad instruktionen från den 4 december innebar i praktiken.

En sydafrikansk läkare verksam inom medicinsk cannabis beskriver i ett mejl den 16 januari 2024 hur hon talade i tre och en halv timme om cannabis som medicin, om sina patienter och om sin forskning. Därefter kallades hon tillbaka. Skälet som angavs var att den som betalade för dokumentären ville få särskilda frågor ställda, om en namngiven person och ett bolag som uppgavs ha lurat människor på pengar.

Av hennes tre och en halv timme om medicin användes ingenting. Det som klipptes ut och spreds var den andra omgången.

"This is a breach of my confidentiality, as I am now part of a video about some scam which has absolutely nothing to do with me."

Naidoo förnekade detta skriftligt. I sitt svar till Svenskhampa den 31 juli 2026 uppgav hon att hon inte lämnat läkaren några frågor vare sig före eller efter intervjun, och att de frågor hon ställde ingick i intervjun som sådan.

Sedan den samtida korrespondensen lagts fram för henne bekräftade hon att teamet återvände till läkaren, att det skedde på Alex Hiltons begäran, och att frågorna gällde en person han utpekade som inblandad i bedrägeri. Hon uppger att hon ställde dem i sin roll som intervjuare, att de inte var hennes initiativ, och att den tidigare uppgiften var ofullständig till följd av att två och ett halvt år förflutit.

Vad hon först uppgav, och vad hon sedan bekräftade

Det är inte den enda punkten där hennes första svar var ofullständigt.

Svenskhampa förelade Naidoo de konkreta uppgifterna skriftligen den 31 juli 2026. Hon svarade samma dag, utförligt, och bestred bland annat två saker uttryckligen.

Hon bestred att hon lämnat läkaren några frågor utanför intervjun. Och hon bestred att deltagare instruerats att inte nämna JuicyFields, tvärtom, uppgav hon, hade hon själv tagit upp JuicyFields i intervjuerna.

Den första uppgiften motsades av material i hennes egen korrespondens. Den andra kräver en uppdelning. Korrespondensen visar att hon inledningsvis instruerades att inte ta upp JuicyFields; filmen visar att hon ändå gjorde det. Att hon tog upp ämnet var alltså riktigt. Det som inte framgick av hennes första svar var att en instruktion om motsatsen hade funnits.

Den instruktionen säger samtidigt något om uppdraget i sig. Den man hon sändes ut att fråga om var JuicyFields tidigare vd. Uppdraget gällde alltså bolagets högste chef, medan bolagets namn inte skulle nämnas. Att Naidoo ändå nämnde det innebar inte att hon förde in ett främmande ämne i intervjuerna: det innebar att hon satte namn på den verksamhet den utpekade hade lett.

Förelagd detta har hon bekräftat att teamet återvände till läkaren på uppdragsgivarens begäran, och att hon inledningsvis instruerades att inte ta upp JuicyFields. Hon anger som förklaring att två och ett halvt år förflutit, att det första svaret var ofullständigt snarare än avsiktligt felaktigt, och, beträffande JuicyFields, att hon senare frångick instruktionen eftersom hon bedömde ämnet som redaktionellt relevant. Filmen visar att JuicyFields togs upp i intervjuerna, vilket stödjer den delen.

En tredje punkt kvarstår oförenlig utan att vara direkt bestriden. I sitt svar beskriver hon uppdraget som en dokumentär om branschen i stort med ett mindre fokus på van der Merwe. Uppdragsgivarens egna meddelanden handlar från första stund om 3,5 miljoner euro som betalats utan att något odlats, och om uppgiften att exponera en namngiven person. Hon uppger att produktionen i praktiken blev bredare än den skriftliga briefen.

Svenskhampa kan inte avgöra om avvikelserna beror på minnesbilder efter två och ett halvt år, på hur svaret formulerats, eller på något annat, och gör inget påstående om saken. Det som är ostridigt är att det första svaret var ofullständigt, och att det kompletterades sedan handlingarna lagts fram.

Läkaren fick också veta att filmen var en eNCA-produktion. Hon skriver i samma mejlväxling: "I was told by Natalia it was an ENCA documentary and that was the only reason I agreed." Naidoo svarade henne samma dag att eNCA inte gör dokumentärer, att hon aldrig anlitats som eNCA-journalist och att hon aldrig nämnt vare sig eNCA eller Carte Blanche i samband med projektet. Uppgiften om eNCA kom alltså från tolken.

Vad filmen blev

Naidoo uppger att hon inte vet om filmen färdigställdes, av vem, under vilken titel eller var den publicerades.

Svenskhampa har den. Den finns i redaktionens arkiv och har transkriberats lokalt. Den är trettiotre minuter lång och består av fem delar: en man som presenterar sig som JuicyFields tidigare säkerhetschef och lägger fram anklagelser mot Willem van der Merwe; ett möte där drabbade investerare erbjuds en ny affär om 280 000 cannabisplantor för 5,5 miljoner euro; en drabbad som berättar om en resa till sydafrikanska odlingar; van der Merwe själv, i vad som framstår som en inspelning gjord utan hans vetskap; och sist intervjuerna.

I den sista delen medverkar fyra branschpersoner, samtliga med namn i bild. Flera får i sak samma tre frågor, om än med varierande formulering: har du hört talas om den här personen, har du hört talas om det här bolaget, har du gjort affärer med dem. Samtliga svarar nekande.

I en av intervjuerna ställs JuicyFields-frågan vid 30 minuter och 11 sekunder in i filmen. Frågan om Dacha Africa Holding och dess direktör William följer trettiofem sekunder senare, vid 30 minuter och 46 sekunder.

Det är exakt vad instruktionen från den 4 december beställde.

Vem som spred materialet

Den 14 januari 2024 klockan 03.47 gick ett mejl ut till journalister som skrivit om JuicyFields. Avsändare: "JuicyFields DAO team", press@juicyholdings.com. Ämnesrad: "The truth is out there".

Mejlet innehåller två fillänkar och beskriver innehållet som anteckningar från ett möte med "Mr. Willem" i Zürich samt "the raw material for a forthcoming film". Det fortsätter: "We're working on this video with African journalists, we're not stuck, and we're looking for the end of this tangled tale." Och avslutar med att avsändarna har material om en namngiven advokat och ett bolag, och tänker fortsätta ställa obekväma frågor.

Råmaterialet från produktionen distribuerades alltså av JuicyFields egen organisation, till journalistkåren, två dagar innan läkaren hörde av sig.

Förelagd detta av Naidoo svarade Alex Hilton att han inte visste något om saken och frågade var hon sett videon.

Mannen filmen pekade ut

Willem van der Merwe, den man Hiltons meddelanden genomgående kallar William, angavs som JuicyFields vd och ska ha avgått i mitten av juli 2022, dagarna efter att plattformen stängt och pengarna försvunnit.

Här måste den här granskningen säga emot sin egen naturliga slutsats.

Det vore enkelt att beskriva van der Merwe som ett oskyldigt offer. Det gör Svenskhampa inte, eftersom det inte stämmer med vad som går att belägga.

Sunday World rapporterade den 28 april 2024 att van der Merwe och två medarbetare anklagas för bedrägeri avseende omkring 3,5 miljoner euro, motsvarande cirka 70 miljoner rand. Enligt tidningen registrerades en bedrägerianmälan vid Diep River-polisen i Kapstaden den 15 april 2024. Anklagelsen gäller att medel som investerare betalat in till hans bolag Dacha Corporation i stället förts vidare till hans hustrus konto.

Ingen dom finns. Anklagelserna är oprövade, och van der Merwe ska betraktas som oskyldig till dess motsatsen är fastställd.

Sunday World namnger två ytterligare personer i samma sammanhang. Samma två namn förekommer i filmens tredje del, där en drabbad investerare beskriver hur delegationen togs emot på flygplatsen av en man med en Dacha-skylt, och vem som ordnade besöken på odlingsanläggningarna. Svenskhampa namnger dem inte här. De har inte fått tillfälle att bemöta något.

Den ene av dem finns dessutom på Dachas egen webbplats, som fram till våren 2024 hade en sida med bolagets ledning. Den är arkiverad från den 16 juni 2021 och anger honom som driftchef. Länken till sidan fanns kvar i sajtens navigering den 19 april 2024, fyra dagar efter att bedrägerianmälan registrerades vid Diep River-polisen, och var borta den 25 maj 2024. Sidan har inte återkommit.

Men det förklarar varför upplägget kunde fungera. En avledning fungerar bäst när den pekar på någon som redan är exponerad. Att van der Merwe var en trovärdig måltavla gjorde honom inte till en mindre användbar sådan: det gjorde honom till en bättre. Frågan är inte om han är oskyldig, utan varför den som beställde filmen redan visste vad intervjupersonerna skulle svara.

Del två: journalisten som gjorde båda

Det som följer är ett annat material, av en annan person, utan påvisad koppling till den föregående.

Affidaviten

Den 6 februari 2024 publicerade City Press, som ges ut av News24 i Sydafrika, artikeln "Russian investigator abducted while probing missing cannabis money in SA, Namibia". Den är skriven av Nkululeko Ncana, sydafrikansk frilansjournalist.

Artikeln bygger på en affidavit som lämnats till namibisk polis av en rysk medborgare som beskrivs som utredare. Den framställer honom som utsatt, bortförd och utpressad, och pekar ut van der Merwe som den man kring vilken de försvunna pengarna kretsar.

Mannen i affidaviten är samma person som inleder filmen i del ett. Det säger inget om hur artikeln kom till.

Han var JuicyFields säkerhetschef, och blev senare huvudvittnet i Danmarks Radios dokumentär Den russiske insider i november 2024: den film som tillsammans med konsortiets övriga publiceringar knöt bedrägeriet till rysk organiserad brottslighet.

Kanalen som spred den

Sexton dagar senare, den 22 februari 2024, spreds artikeln i JuicyFields egen Telegramkanal, som vid tillfället hade omkring 1 400 prenumeranter, till stor del drabbade investerare.

"Another interesting fact, thanks to the e-growers who keep us informed."

Samma dag publicerades en rysk version av samma innehåll på sajten fishki.net, under rubriken "Utredningen av cannabisbedrägeriet slutade med ett bortförande". Kontot som lade upp den hade registrerats samma dag, den 22 februari 2024. Det bär namnet Pjotr Bezuchov, huvudpersonen i Krig och fred, och har inga andra inlägg.

Den 5 mars 2024 spred samma kanal en film med titeln Budding Lies: Unmasking Cannabis.

"More interesting footage from independent journalists of South Africa."

Filmen är åtta och en halv minut lång och lades upp den 2 mars 2024, på YouTube-kanalen för samme Nkululeko Ncana som skrivit City Press-artikeln knappt fyra veckor tidigare. Den är alltså inte publicerad av News24, och Svenskhampa har inte funnit den publicerad av något mediehus. Vid granskningstillfället hade den 437 visningar.

Tre dagar efter uppladdningen låg den i den kanal där bedrägeriets egen organisation talade till sina drabbade, presenterad för dem som material från oberoende sydafrikanska journalister.

Två skärmavbildningar från JuicyFields DAO-kanal på Telegram: till vänster City Press-artikeln delad den 22 februari 2024, till höger dokumentären Budding Lies delad den 5 mars 2024.
Till vänster City Press-artikeln den 22 februari 2024. Till höger dokumentären den 5 mars 2024, presenterad för de drabbade som "footage from independent journalists of South Africa".

Två material om samma sak, knappt fyra veckor isär, från samma penna: det ena i en etablerad tidning, det andra på en egen YouTube-kanal. Båda vidarebefordrade till de bestulna av den organisation som bestulit dem, som belägg för organisationens egen version av vart pengarna tagit vägen.

Svenskhampa har inte kunnat fastställa hur affidaviten nådde Ncana, om samma källa låg bakom bägge materialen, eller om någon bekostade något av dem. Frågorna har ställts till honom.

Vad de två delarna säger tillsammans

Den beställda filmen och Ncanas två material delar måltavla, tidsrymd och en person. De delar inte, såvitt Svenskhampa kunnat fastställa, någon uppdragsgivare, någon betalning eller något dokument. Ingenting här påstår att News24 kände till den beställda filmen, eller att någon på redaktionen agerat annat än i god tro.

Det som förenar dem är enklare, och obehagligare.

I Kapstaden beställdes journalistikens form som förklädnad. Uppdragsgivaren skrev ut metoden i förväg, visste svaret på förhand, och behövde bara riktiga människors ansikten framför kameran för att göra slutsatsen trovärdig.

Och i båda fallen var resultatet detsamma. Material som bar en yrkesverksam journalists namn och en etablerad redaktions varumärke hamnade, inom veckor, i händerna på de drabbade, vidarebefordrat av dem som tagit deras pengar, som bevis för att någon annan var skyldig.

Det räcker inte att en produktion ser ut som journalistik, om den som beställt den redan bestämt vad den ska visa.

En av de anlitade skrev till slut fem ord i ett chattfönster: we're not manufacturing the truth. Det är den enda meningen i hela materialet där någon säger nej.

Den stoppade ingenting. Materialet var redan inspelat och redan överlämnat. Filmen färdigställdes utan henne, och den 14 januari gick råmaterialet ut till journalister från bedrägeriets egen adress. Det som en enskild yrkesperson kan vägra är sin egen fortsatta medverkan. Produktionen behövde henne inte längre.

Det är kanske det obehagligaste med hela förloppet. Systemet klarade sig utmärkt utan den som sa nej.

Bemötande

Latashia Naidoo förelades uppgifterna skriftligen den 31 juli och, sedan ytterligare material framkommit, på nytt den 1 augusti 2026. Hon har svarat utförligt vid båda tillfällena och frivilligt överlämnat sin korrespondens med uppdragsgivaren och med läkaren.

Hon har korrigerat två uppgifter i sitt första svar. Hon bestred först att teamet lämnat läkaren några frågor utanför intervjun, och bekräftade sedan, förelagd korrespondensen, att teamet återvände till läkaren på uppdragsgivarens begäran. Hon bestred först att deltagare instruerats att inte nämna JuicyFields, och bekräftade sedan att hon inledningsvis fick den instruktionen, men uppger att hon frångick den eftersom hon bedömde ämnet som redaktionellt relevant, vilket filmen bekräftar att hon gjorde. Hon anger som förklaring till båda att två och ett halvt år förflutit och att det första svaret var ofullständigt snarare än avsiktligt felaktigt.

Hon bestrider att hon utgett sig för att företräda eNCA, att produktionen var en eNCA-dokumentär, att fotografen hade någon koppling dit, och varje antydan om att hon medvetet deltagit i ett försök att påverka bilden av JuicyFields. Svenskhampa publicerar inget påstående om hennes motiv, och har funnit att hennes uppgifter om sin yrkesbakgrund stämmer med offentliga källor.

De avsnitt som rör henne översändes till henne för sakkontroll den 12 augusti 2026. Hon svarade dagen därpå med utförliga invändningar, i huvudsak om att texten på flera ställen återgav Svenskhampas tolkning som fastställd sak. Hon invände särskilt mot formuleringar som tillskrev henne kontroll över vad de medverkande svarade, och mot uppgiften att fyra intervjupersoner fått samma frågor ordagrant.

Svenskhampa har prövat invändningarna mot materialet. Uppgiften om ordagranna frågor var felaktig och har rättats: filmen visar samma tre frågor i sak, med varierande formulering. Beskrivningen av vad hon inte vägrade, liksom övriga formuleringar som gick utöver vad materialet visar, har strukits. Vilka rättelser som gjorts bekräftades skriftligen för henne. Hon har inte godkänt texten, och hennes svar ska inte läsas som ett godkännande av dess innehåll eller slutsatser. Uteblivet ytterligare svar från henne ska inte heller läsas som medgivande.

Willem van der Merwe förelades den 1 augusti 2026 uppgifterna om att han pekas ut i båda produktionerna, att han förefaller ha spelats in utan sin vetskap, samt Sunday Worlds uppgifter om anmälan. Svarsfristen har löpt ut utan att något svar kommit. Ett svar tas emot och publiceras även efter publiceringsdagen.

Läkaren har tillfrågats om hon vill förekomma med namn, avidentifierad eller inte alls. Hon är avidentifierad i denna text.

Övriga medverkande i filmen. Filmen namnger fyra intervjupersoner i bild. Tre av dem har tillfrågats om hur produktionen presenterades för dem. Den fjärde har inte kunnat nås, några offentliga kontaktuppgifter har inte gått att finna. Ingen av dem namnges här utan eget medgivande.

News24 förelades den 31 juli 2026 frågor om hur affidavit-artikeln nådde redaktionen, vilken verifiering som gjordes, och om redaktionen känt till att JuicyFields egen kanal spred den. Föreläggandet innehöll också frågor om Budding Lies, som då antogs vara News24:s egen produktion. Svenskhampa har därefter fastställt att filmen ligger på en enskild journalists YouTube-kanal, har inte kunnat knyta den till News24, och har skriftligen underrättat redaktionen om rättelsen. Svarsfristen har löpt ut utan att något svar kommit. Ett svar tas emot och publiceras även efter publiceringsdagen.

Nkululeko Ncana förelades frågor den 7 augusti 2026 om Budding Lies: om han producerat filmen själv, om någon beställt eller bekostat den, om den erbjudits någon redaktion före publiceringen på hans egen kanal, och om han känt till att den spreds i JuicyFields Telegramkanal tre dagar senare. Ett tidigare försök att nå honom via LinkedIn hade då inte besvarats.

Sedan Svenskhampa därefter fastställt att han också skrivit City Press-artikeln av den 6 februari 2024 förelades han saken på nytt den 14 augusti 2026, med frågor om hur affidaviten nådde honom, om samma källa låg bakom bägge materialen, om artikeln beställts av redaktionen eller erbjudits av honom, vilken verifiering som gjordes, och om han känt till att JuicyFields egen kanal spred båda. Svarsfristen sattes till den 21 augusti 2026 och har löpt ut utan att något svar kommit. Svenskhampa gör inget påstående om honom, inte att han känt till hur filmen kom att användas, inte att han vetat vem som spred den, och inte att någon betalat för den. Hans svar tas emot och publiceras när det kommer.

Alex Hilton och Natalia Mordvinova har inte kunnat nås. Naidoo uppger att hon inte längre har kontaktuppgifter till någon av dem, och att hon aldrig träffade Hilton personligen.

Källor

  • City Press/News24, "Russian investigator abducted while probing missing cannabis money in SA, Namibia", 6 februari 2024: news24.com, bylinen framgår av republiceringen hos World Association of Professional Investigators, "Nkululeko Ncana – City Press": wapi.org
  • Danmarks Radio, Den russiske insider, Mafiaens milliardbedrag, 10–11 november 2024: dr.dk
  • Correctiv m.fl., konsortiets publicering om JuicyFields, 8 november 2024: correctiv.org
  • Europol, "9 arrests in EUR 645 million JuicyFields investment scam case", Operation Stoner, 11 april 2024: europol.europa.eu
  • Global Investigative Journalism Network, biografi över journalisten: gijn.org
  • Sunday World, "Cannabis entrepreneur and associates face R70m fraud charges", 28 april 2024: sundayworld.co.za
  • Vice, "The 'World's Biggest Cannabis Scam' Is Totally Unravelling", van der Merwe som JuicyFields vd, avgången i mitten av juli 2022: vice.com
  • Sunday World, "Mashishi stubs out of dodgy cannabis project": sundayworld.co.za
  • Budding Lies: Unmasking Cannabis, uppladdad 2 mars 2024 på YouTube-kanalen Nkululeko Ncana: youtube.com, kanalen: @bornunstoppable45
  • fishki.net, "Расследование аферы с коноплёй закончилось похищением", 22 februari 2024: fishki.net, kontot: Петр Безухов, registrerat 22.02.2024
  • Internet Archive, dachacorp.com/meet-the-team, kopia av den 16 juni 2021: web.archive.org, navigeringslänken fanns kvar i kopian av den 19 april 2024 och saknas i kopian av den 25 maj 2024

Uppdragsgivarens skriftliga instruktioner, Naidoos svar av den 31 juli, 3 augusti och 13 augusti 2026, hennes korrespondens med läkaren, utskicket från JuicyFields DAO av den 14 januari 2024, den transkriberade filmen och skärmavbildningarna av Telegramkanalen finns i redaktionens arkiv.