Han sa nej. De publicerade ändå.

Den 27 februari 2023 bad Deutsche Welles anonyma källa att en uppgift skulle strykas: att han suttit i fängelse. Redaktionen kvitterade begäran samma dag. Tjugotre dagar senare publicerade Deutsche Welle uppgiften, tillsammans med hans tidigare yrke, hans myndighet och hans stad. En månad därefter var allt borta ur texten igen, struket i två omgångar, varav bara den ena är utmärkt för läsaren.

Granskningen bygger på arkiverade kopior av artikeln som läsaren själv kan hämta. Svenskhampa ägs och ges ut av Daniel Johansson personligen. Han är själv drabbad av JuicyFields och driver rättsliga anspråk i saken tillsammans med andra drabbade och med den svenske juristen Lars J. Olofsson, och han var 2023 kopierad på korrespondens med Deutsche Welle i denna sak. Olofsson är enligt Danmarks Radios egen redovisning också juridiskt ombud för den källa granskningen handlar om, och förmedlade kontakten mellan honom och journalisterna. Danmarks Radio uppger vidare att det funnits ett samarbetsavtal mellan Olofsson och källan om just de enskilda anspråken. Läsaren bör väga in det. Se Ägarskap och transparens.

Bedrägeriet är utrett. JuicyFields tog omkring 645 miljoner euro från uppskattningsvis 186 000 investerare innan plattformen kollapsade i juli 2022. Den delen av historien är berättad.

Den här granskningen handlar om något annat: om vad en redaktion skrev om sin egen skyddade källa, och om vad den gjorde med de orden när de väl stod publicerade.

Artikeln

Texten bär rubriken «Немецкий принц, известный связями в РФ, оказался фейковым?», ungefär "Den tyske prinsen med de kända Rysslandskontakterna visade sig vara falsk?". Den är skriven av Eugen Theise, i den ryska bylinen Jevgenij Tejze, och publicerades den 22 mars 2023 av Deutsche Welles ryskspråkiga tjänst. Den ligger kvar publicerad.

Artikeln handlar om "prins Jörg" Wolfgang von Sachsen-Coburg und Gotha, i verkligheten Jörg Merz, och om hans roll i JuicyFields AG, bedrägeriet som Europol beräknat till 645 miljoner euro. Den refererar åklagarmyndigheterna i Zürich och Berlin, och anger 761 anmälningar och knappt nio miljoner euro enligt Landeskriminalamt i Berlin.

För att komma åt vad som hände inuti härvan hade redaktionen talat med en ryss som enligt egen uppgift hade haft en funktion motsvarande intern säkerhetschef i JuicyFields. Han ville inte förekomma med namn. I texten kallas han "Anders".

Han heter Igor Kekshin. Att han namnges här är möjligt av ett skäl som inte fanns i mars 2023: han trädde själv fram drygt ett och ett halvt år senare, som huvudvittne i Danmarks Radios dokumentär Den russiske insider i november 2024, och namngavs därefter även i konsortiegranskningen som Correctiv publicerade samtidigt, där namnet fördes in i efterhand. Den 22 mars 2023 var han ingens offentliga person. Han var en anonymiserad källa i en artikel som beskrev honom med yrke, myndighet, stad och ett avtjänat fängelsestraff.

Granskningen gäller hur hans anonymitet röjdes, inte hans person, och Svenskhampa gör inget påstående om hans roll utöver vad de källorna redan publicerat.

Hur samma bolag gjorde en månad tidigare

En månad före Theises artikel arbetade en annan del av Deutsche Welle med samma källa, och gjorde tvärtom.

Den 22 februari 2023 skrev Nicolas Martin vid DW:s ekonomiredaktion till den advokat som förmedlat kontakten, med Andreas Becker på kopia. Ämnesraden var åttonde avsnittet av podden Cannabis Cowboys. Bifogat låg ett dokument med rubriken Anders, audio and info.

"we had some consultations yesterday. Considering Anders delicate situation, we have prepared a document with everything that is planned to publish in EP8 about him."

Redaktionen hade alltså sammanställt allt som var tänkt att publiceras om källan och skickat det i förväg. I samma mail redovisas resonemanget om vad som kunde röja honom:

"This is the only detailed information in EP7 that reveals something about him, but on the other hand anybody could claim such a thing. In EP7 we will also tease that we have travelled close to the Russian border to meet a whistleblower, but also in this case - it could whoever."

Och avslutningsvis:

"So let us know as soon as possible, if there are any uncertainties."

Det är förhandsgranskning, dokumenterad av dem som utförde den. Journalisterna prövar varje uppgift mot frågan om den kan peka ut en enskild människa, och landar i att en självbeskrivning i podden är förnekbar och att ett tips om en resa mot ryska gränsen kunde gälla vem som helst.

Ordningen var inte heller påtvingad utifrån. Det var Deutsche Welles egen journalist som föreslog den krypterade meddelandetjänst korrespondensen fördes i, och som den 22 februari frågade: "Do you have a preferred (secured) email?"

Hur bindande förfarandet uppfattades framgår av hur han själv formulerade det dagen efter att dokumentet skickats:

"No comment from you means green light… 😉"

Och senare samma dag, uttryckligen:

"just to be clear: Anders and you are ok with the info we'll mention in the podcast, and also with the audio clips we sent you, right?"

Vad som stod på spel var lika klart. Advokaten hade skrivit det rakt ut två dagar tidigare:

"Its his life that are on stake here, and we all need to have that in mind."

Tjugonio dagar senare publicerade samma sändningsföretag hans yrke, hans myndighet, hans stad och hans fängelsestraff.

Vägran, och vad som hände med den

Förhandsgranskningen var inte en formalitet. Den ledde till en konkret invändning, och invändningen gällde just den uppgift som senare publicerades.

Den 27 februari 2023, fem dagar efter mailet ovan, återgav advokaten på Signal vad källan svarat, ordagrant och i citat:

"I would like you to delete my following phrases in 5 minutes: \ I will always find everyone and everywhere.\ And the phrase \ caught corrupt officials, was in prison\"

Det var alltså två formuleringar källan ville ha bort ur poddavsnittet, och den andra av dem var att han suttit i fängelse. Nicolas Martin svarade samma dag klockan 12.15:

"Okay. Great. We will see how we can work around it."

Avsnittet sändes den 2 mars. Dagen därpå skrev Nicolas Martin:

"Hope Anders is fine. At least he knew what was coming!"

Det var hela poängen med förfarandet. Källan visste vad som skulle komma, därför att han fått läsa det i förväg och fått stryka det han inte stod ut med.

Tjugotre dagar efter vägran stod uppgiften i Deutsche Welles ryskspråkiga artikel, i skärpt form: att han avtjänat ett fängelsestraff för anklagelser om utpressning och människorov. Den gången hade han inte fått läsa något i förväg.

Begäran gällde ett poddavsnitt och riktades till ekonomiredaktionen. Den ryskspråkiga tjänsten är en annan redaktion, och ingenting i materialet visar att Eugen Theise kände till korrespondensen. Svenskhampa påstår inte att han gjorde det.

Det som är belagt är enklare, och det räcker: uppgiften om fängelsestraffet var Deutsche Welle skriftligen tillsagd att ta bort, begäran kvitterades av en av bolagets journalister, och tre veckor senare publicerade bolaget den. Deutsche Welle är Tysklands statliga utlandssändare, finansierad över förbundsbudgeten och med program i 32 språkversioner. Det är ett skattefinansierat public service-bolag som talar utåt med en röst. Att invändningen fastnade hos en redaktion och publiceringen skedde hos en annan är inte källans problem. Det är arbetsgivarens.

Vad som stod i den första versionen

Så här beskrev redaktionen sin källa när artikeln publicerades:

Редакции известно настоящее имя бывшего российского силовика, попросившего называть его по вымышленному имени "Андерс". Он - бывший сотрудник УБЭП в Санкт-Петербурге, отсидевший тюремный срок по обвинению в вымогательстве и похищении людей. Предоставленные фотографии и другая инсайдерская информация позволили идентифицировать россиянина как ключевого свидетеля.

I översättning: redaktionen känner till det verkliga namnet på den tidigare ryske säkerhetstjänstemannen som bett att få kallas vid det påhittade namnet "Anders". Han är tidigare anställd vid UBEP i S:t Petersburg och har avtjänat ett fängelsestraff för anklagelser om utpressning och människorov. Fotografier och annan insiderinformation som lämnats gjorde det möjligt att identifiera ryssen som ett nyckelvittne.

Tre uppgifter om en anonym källa står alltså i samma mening: att han kom från säkerhetsapparaten, vid vilken myndighet och i vilken stad han tjänstgjort, och att han suttit i fängelse för två namngivna brottstyper.

Det är inte uppgifternas riktighet som är frågan här. Det är att de stod där, och vad de stod bredvid.

Kekshins namn fanns sedan tidigare i offentliga register, och en webbplats ägnad åt att angripa honom hade funnits. Det som inte var känt, och som inget register kunde avslöja, var att han var redaktionens källa. Det är den uppgiften artikeln lämnade ut. Meningen inleds med att redaktionen känner till hans verkliga namn, och fortsätter med yrke, myndighet, stad och fängelsestraff. För den som visste vem i organisationen som passade in på den beskrivningen fanns inget kvar att gissa.

Beskrivningen behövde inte vara fullständig för att fungera. Den behövde bara vara tillräckligt exakt för dem som redan visste vilka som arbetat i organisationens säkerhetsfunktion. Den kretsen var liten. Det var också den kretsen han hade talat om.

Meningen fanns kvar i arkivkopian från den 5 april 2023, fjorton dygn efter publiceringen. Artikeln bar då ingen anmärkning om att något ändrats.

Vad som hände den 6 april

Femton dagar efter publiceringen fick uppgifterna ett namn, och det skedde inte hos Deutsche Welle.

Den 6 april 2023 på kvällen pekades källan ut i JuicyFields egen officiella engelskspråkiga Telegramkanal, en öppen kanal med tiotusentals medlemmar. Förloppet ligger bevarat i kanalens egen historik, med tidsstämplar, och det inleddes med artikeln.

Klockan 20.16 lade en användare som skrev under bokstaven M ut länken till artikeln av den 22 mars. Femton minuter senare, klockan 20.31, kom en länk till det brittiska bolagsregistret, med orden att bolaget «is owned by gmbh and has a Russian director». Klockan 20.38 lades artikellänken ut på nytt. Två minuter därefter skrev samme användare:

"There is a mention of a person who is your whistle-blower in the DW article. Follow the crumbles. You are very good at research and collecting info, however you lack some accuracy"

Det är den enda gången den formuleringen förekommer i det material Svenskhampa gått igenom, nio Telegramgrupper och drygt 34 000 meddelanden.

Här syns varför de två sakerna inte är utbytbara. Registret kan ge ett namn. Ingenting i ett bolagsregister kan avslöja att en person talat med journalister. Den upplysningen fanns i artikeln av den 22 mars, som beskrev redaktionens källa med tidigare yrke, myndighet, stad och ett avtjänat fängelsestraff, och det är dit användaren hänvisar när han skriver att omnämnandet finns där och uppmanar läsarna att följa spåren.

Registerposten han länkade till var den efterhandsanmälan till JUICY HIGH LTD som lämnats in samma dag, och som angav ett tillträdesdatum nästan två år bakåt i tiden.

Svenskhampa vet inte vem M är och gör inget påstående om det. Inte heller påstås att Deutsche Welle avsett något. Det som är dokumenterat är ordningen och anvisningen: först profilen den 22 mars, sedan hänvisningen till den, och däremellan femton dagar.

Samma kväll fördes utpekandet vidare till den grupp där källan själv deltog. Följande repliker publiceras med Kekshins och Lars J. Olofssons skriftliga medgivande. Hans första reaktion gällde registeruppgiften:

"Am I now a director in an English company? )))"

>

"I have never been to England"

En vecka senare, den 13 april, skrev han i samma grupp:

"yesterday after reading an article by DW where they made adjustments, tonight I slept well for the first time in the last year"

Det är den enda mänskliga reaktionen på strykningen som finns bevarad, och den kom dagen efter att den gjordes.

Vad DW visste i april

Klagomålen nådde redaktionen innan advokaten själv hörde av sig till ledningen. Den 11 april 2023 klockan 11.08 skrev Nicolas Martin igen:

"I just came from my Easter vacation and in my inbox I have received some complaints about the JuicyFields article in Russian. The complaints were sent from your clients and Marguerite Arnold."

"The article has been edited by our Russian department and they have done their due diligence and risk assessment based on their research. Therefore I need to know from Anders if he is uncomfortable with the information provided in the article? If this is the case I would approach them as soon as possible."

Två saker framgår av de raderna, och båda kommer från Deutsche Welle.

Den ryska redaktionen hade enligt Martin gjort sin egen riskbedömning. Och den 11 april, tjugo dagar efter publiceringen, var frågan om källan själv var obekväm med uppgifterna fortfarande inte ställd till honom. Den skulle nu ställas, av en journalist på en annan redaktion, som erbjöd sig att därefter kontakta kollegerna.

En riskbedömning som inte omfattar den vars risk det gäller är en bedömning av något annat.

Den första strykningen

Någon gång i den vecka som följde försvann uppgifterna ur texten.

I arkivkopian från den 12 april 2023 lyder samma stycke så här:

Редакции известно настоящее имя россиянина, попросившего называть его по вымышленному имени "Андерс". Предоставленные фотографии и другая инсайдерская информация позволили идентифицировать россиянина как ключевого свидетеля.\*

"Den tidigare ryske säkerhetstjänstemannen" har blivit "ryssen". Meningen om UBEP, S:t Petersburg och fängelsestraffet är struken i sin helhet. Sist i artikeln har en fotnot tillkommit:

\*После публикации в текст были внесены изменения.

"Efter publiceringen har ändringar gjorts i texten." Asterisken sitter på den mening som ändrades. Deutsche Welle har alltså markerat ingreppet, vilket långt ifrån alla redaktioner gör.

Den andra strykningen, som inte är utmärkt

Här slutar det som tidigare varit känt i saken, och här börjar jämförelsen av kopiorna.

Strykningen den 12 april var inte fullständig. Längre ned i samma text, i det parti där källan citeras om vart pengarna tagit vägen, stod fortfarande detta:

...рассказал бывший УБЭПовец из Санкт-Петербурга.

"...berättade den tidigare UBEP-mannen från S:t Petersburg." Myndigheten och staden fanns alltså kvar i artikeln sedan samma uppgifter tagits bort högre upp, och sedan noten om ändringen lagts till.

I arkivkopian från den 21 april 2023 är den formuleringen ersatt med enbart «Андерс». Någon ny fotnot har inte tillkommit. Artikelns enda asterisk står kvar där den stod, på den första ändringen.

Det ser ut som en rad som förbisetts i första omgången och rättats i andra. Att den andra rättelsen inte fick någon egen not är en mindre sak än den första, men den betyder att artikelns ändringsmarkering inte täcker allt som ändrats.

Så ser texten ut än i dag.

Vad tidsfönstren tillåter, och vad de inte tillåter

Wayback Machine har 33 arkivkopior av artikeln mellan den 22 mars 2023 och den 10 mars 2024. Två luckor är avgörande, och ingen av dem går att fylla.

Den första ändringen skedde någon gång mellan den 5 april klockan 19.51 och den 12 april klockan 11.59, båda tiderna i UTC. Den andra skedde mellan den 12 april klockan 11.59 och den 21 april klockan 15.30. Det finns ingen arkivkopia inuti något av fönstren, och artikelns kortlänk `p.dw.com/p/4Ofpw` har inga egna kopior som fyller dem.

Det innebär att ingendera ändringen går att knyta till en enskild händelse eller begäran. Svenskhampa gör inget sådant påstående. Det som är belagt är kronologin: uppgifterna stod publicerade i minst fjorton dygn, ströks i två omgångar under april, och bara den första omgången är utmärkt för läsaren.

Varför skillnaden mellan de två spelar roll

En rättelse som markeras är en rättelse läsaren kan se. Fotnoten den 12 april talar om att texten ändrats, och asterisken visar var. Den som läser artikeln i dag vet att något hänt med just den meningen.

Den andra ändringen har ingen sådan markör. Den som i dag ser «Андерс» längre ned i texten har ingen anledning att tro att något annat stått där. Att artikeln bär en ändringsnot högre upp gör det snarare svårare än lättare att förstå att noten inte täcker allt som ändrats.

Det säger något om resultatet: den publicerade texten dokumenterar sitt eget ingrepp bara till hälften.

Två redaktioner till, och samma man

Ett och ett halvt år senare skrev två andra redaktioner om samma person, och båda fattade motsatt beslut mot Deutsche Welle. Jämförelsen är upplysande, inte för att den fäller någon, utan för att den visar vad som är brukligt.

Den 8 november 2024 publicerade CORRECTIV konsortiets granskning tillsammans med Danmarks Radio, Der Spiegel, Paper Trail Media, ZDF, BNNVARA, der Standard och Svenska Dagbladet. I den versionen förekommer namnet Kekshin inte en enda gång. Berättelsen om vägran fanns redan där, men källan var anonym.

Någon gång mellan den 8 och den 12 november fördes namnet in. I versionen från den 12 november förekommer det femton gånger. Redaktionen skrev ut vad den gjort:

«Die Aussagen des Aussteigers Igor Kekshin sowie dessen richtiger Name wurden nachträglich eingefügt.»

I notens nuvarande lydelse redovisas tre ytterligare ändringar, bland annat att en av grevarnas fulla namn tagits bort sedan han begärt interimistiskt förbud vid Landgericht Frankfurt.

Två dagar efter den ursprungliga publiceringen namngav Danmarks Radio honom öppet i sin dokumentär, och publicerade samma dag en egen text där två redaktionschefer besvarar fem frågor om hur materialet hanterats: källans motiv, dess trovärdighet, grunden för att kalla bakmännen rysk maffia, det svenska ombudets roll, och varför ett tredje bolag namnges trots att kännedom om bedrägeriet inte kunnat visas. Om trovärdigheten skriver de att samtliga uppgifter källan lämnar i dokumentären har prövats och bekräftats genom omfattande research och samtal med ett stort antal källor.

Ställda bredvid varandra ser besluten ut så här. Deutsche Welle beskrev en anonym källa med yrke, myndighet, stad och fängelsedom, tog bort uppgifterna i två omgångar och utmärkte den ena. CORRECTIV publicerade utan namnet, förde in det inom fyra dagar och utmärkte tillägget. Danmarks Radio namngav honom öppet och redovisade sina avvägningar i en separat text.

Det finns en skillnad som måste stå här, och den talar till de senare två redaktionernas fördel. I november 2024 hade Kekshin själv trätt fram, gett intervjuer och framträtt med egna citat. Att namnge en samarbetande källa med hans vetskap är inte samma sak som att beskriva en anonym så att han går att känna igen. Poängen är inte att någon annan gjorde fel.

Men ordningen mellan de två sakerna hör till saken. Kekshin trädde inte fram ur ett skydd han fortfarande hade. När han i november 2024 uppträdde med sitt namn hade profilen av honom publicerats ett och ett halvt år tidigare, och han hade i JuicyFields egen kanal pekats ut som redaktionens källa, med uttrycklig hänvisning till just den artikeln. Utpekandet fördes samma kväll vidare till den grupp där han själv deltog, så han visste om det. Anonymiteten var förbrukad innan han valde att framträda öppet, och det var inte han som förbrukade den.

Det spelar roll för hur hans senare framträdanden ska läsas. Att en källa uppträder under eget namn efter att ha blivit röjd är inte ett tecken på att röjandet var oskadligt. Det är vad som återstår att göra när det som skyddet fanns till för redan är borta.

Nästa led kan Svenskhampa redovisa från egen kännedom, och gör det öppet. Att Kekshin framträdde under eget namn var hans eget beslut. Det fattades på inrådan av hans ombud Lars J. Olofsson och av undertecknad, och rådet gavs därför att ingen annan väg återstod. Sedan profilen stått publicerad och namnet lagts ut i bedrägeriets egen kanal fanns ingen anonymitet kvar att förvalta. Kvar fanns det omvända: att synas tillräckligt mycket för att ett angrepp skulle bli kostsamt för den som utförde det, och att lämna materialet till redaktioner som kunde bära det vidare. Offentligheten fick göra det källskyddet inte längre kunde.

Läsaren ska väga det mot att undertecknad är part i saken. Uppgiften står här därför att den är avgörande för hur artikelns kärnfråga ska förstås, och till skillnad från allt annat i den här texten går den inte att pröva mot en arkivkopia. Den som vill pröva den får göra det mot vad som faktiskt skedde därefter.

Jämförelsen landar alltså i detta: av tre redaktioner som skrev om samma man var det en som lämnade en ändring omarkerad, och det var också den enda som inte redovisade sina avvägningar alls.

Vad källan var värd

Kekshin var ingen ovidkommande betraktare, och Svenskhampa framställer honom inte som en. Han hade själv haft en ledande funktion i det han berättade om, och han hade brutit med organisationen efter en intern konflikt om pengar. Att en källa har egna motiv är vanligt och sällan vackert. Det upphäver inte källskyddet. Det är tvärtom sådana källor skyddet finns för.

Motiv är inte heller detsamma som resultat. Det han lämnade ifrån sig ledde vidare. Europols Operation Stoner slutade med nio gripanden i april 2024, han blev huvudvittnet i Danmarks Radios dokumentär, konsortiet publicerade i november samma år, och den man som pekas ut som ledande i härvan har utlämnats till Spanien, där målet mot honom pågår. Nästan 186 000 drabbade har fått en väg till upprättelse som inte fanns innan.

Materialet flyttade också frågan bort från ren ekonomisk brottslighet. Konsortiets publicering beskrev bedrägeriet som en del av rysk hybridkrigföring, med en tysk åklagare på rekord om att den övre nivån kan hänföras till rysk maffia, och med den utpekade andremannen knuten till en drönarfabrik utanför S:t Petersburg vars webbplats bar ryska försvarsministeriets insignier.

Det är vad en källa inifrån var värd. Det är också måttet på vad ett röjande kostar, och vad nästa person kommer att väga in när han överväger att tala.

Varför rutinen finns

Förhandsgranskning av det som ska sägas om en anonym källa är inte en artighet. Den finns därför att nyhetsredaktioner i sjuttio år har varit ett av de mest eftertraktade ställena att stå på för den som vill åt information om andra.

Den amerikanska senatens Church-kommitté redovisade i sin slutrapport i april 1976 att CIA fram till februari samma år hade dolda relationer med ett femtiotal amerikanska journalister eller anställda vid amerikanska medieföretag, och att dessa ingick i ett nätverk av flera hundra utländska personer. Genom dem hade myndigheten direkt tillgång till, med rapportens egna ord, ett stort antal utländska tidningar, ett tjugotal nyhetsbyråer, radio- och tv-stationer och bokförlag. Rapporten noterar också att mer än ett dussin amerikanska medieföretag tjänat som täckmantel för agenter utomlands, och att några av dem inte visste om det.

Reformen samma år förbjöd betalda avtal med ackrediterade korrespondenter. Kommittén konstaterade i samma andetag att färre än hälften av relationerna skulle upphöra, eftersom förbudet inte omfattade frilansare och oackrediterade medarbetare.

På andra sidan var mönstret detsamma. KGB-generalen Oleg Kalugin har i sina memoarer beskrivit journalisttäckmanteln som den bekvämaste av alla: den ger legitim tillgång till källor, tillträde till sammanhang och rörelsefrihet utan att väcka misstankar.

Ingenting av detta säger något om Deutsche Welle, och Svenskhampa påstår ingenting om vare sig redaktionen eller journalisten som skrev artikeln. Det säger något om varför yrket utvecklat de rutiner det har. En redaktion som tar emot en källa från insidan av en organisation med kopplingar till en främmande stats intressen arbetar i ett landskap där uppgifter om vem som talar är värdefulla för andra än läsarna. Det är exakt den insikten som ligger bakom det förfarande ekonomiredaktionen tillämpade i februari.

Och det gör frågan skarpare, inte mildare: rutinen fanns, den var känd inom bolaget, och den tillämpades av en redaktion och inte av en annan.

Vad ett röjande innebär i det här fallet

Källskydd är en abstraktion tills man vet vad som händer med dem som pekas ut.

I det här fallet vet vi det, och inte från de drabbades egna uppgifter utan från det journalistkonsortium som granskade bedrägeriet. Danmarks Radio rapporterade i november 2024 att JuicyFields tidigare direktör Willem van der Merwe på ryska hotats med att hans hustru och dotter skulle våldtas, att hans hem i Italien angripits med brandbomber, och att en annan tidigare direktörs bil brändes i Tyskland.

Samma redaktion beskriver vilka försiktighetsåtgärder som krävdes för att över huvud taget träffa Kekshin: ett säkerhetsföretag placerade personal på kontrollposter runt mötesplatsen.

Det är alltså inte en teoretisk risk. Det är den miljö en anonym källa i det här ärendet befann sig i, beskriven av den redaktion som intervjuade honom.

Vad som därefter hände med Kekshin själv ligger i huvudsak utanför den här granskningen. Konsortiet återger en uppgift: att han sedan sitt vittnesmål varit jagad, att hans bil sprängts och hans hundar förgiftats. Den står i konjunktiv och med orden «säger han», alltså återgiven som hans egen uppgift och inte som konstaterad. Ytterligare uppgifter förekommer, men de är inte belagda med anmälningar eller samtida rapportering, och publiceras därför inte här.

Det behövs inte heller. Poängen står utan dem: den 22 mars 2023 gick det ut i en artikel att den anonyma källan var en före detta säkerhetstjänsteman från S:t Petersburg med ett avtjänat fängelsestraff, i ett ärende där andra inblandade fått sina hem brandbombade.

Vilken redaktion som skrev

Artikeln kommer inte från Deutsche Welles utredande redaktion. Den publicerades av den ryskspråkiga tjänsten, en annan redaktion i samma bolag. Det framgår av artikelns egen byline och av var den ligger på dw.com.

Skillnaden har betydelse. Det var poddavsnittets redaktion som i februari sammanställde i förväg allt som skulle sägas om källan och bad om invändningar. Den 22 mars publicerade en annan redaktion i samma bolag hans tidigare yrke, hans myndighet, hans stad och hans avtjänade fängelsestraff.

Svenskhampa har frågat Deutsche Welle om bolaget tillämpar en gemensam källskyddsstandard över sina språktjänster, och om något motsvarande förfarande föregick publiceringen den 22 mars. Frågan ingick i föreläggandet och har inte besvarats inom fristen.

En journalist vid Deutsche Welle beskrev saken för Svenskhampa den 19 september 2023. Personen förekommer inte med namn:

«I'm not familiar with the security procedures the two journalists followed as I wasn't working from Berlin at the time and didn't hear much about their production process, but to be upfront with you as too, not many people in dw are familiar with the security standards investigative journalism entails. The investigative unit where I work is the only desk that has a different approach to this and is the most strict on this matter (ie we use other channels to communicate).»

Och därefter:

«And this is absolutely no excuse. Giving away a whistleblower identity and putting their life at risk is unacceptable.»

Uppgiften är en enskild medarbetares och inte Deutsche Welles svar. Men den kommer inifrån bolaget, och den beskriver samma förhållande som korrespondensen i februari visar: att förfarandet fanns på en redaktion och inte var allmängods i organisationen.

Vad redaktionen gjorde samtidigt

En sak till hör hemma här, av rättviseskäl, även om den talar emot den enkla versionen av historien.

Under samma veckor granskade Deutsche Welle den advokat som förmedlat källan. Den 28 mars 2023, sex dagar efter artikeln, skrev Andreas Becker, senior redaktör vid ekonomiredaktionen, och förklarade varför:

"we felt it was our journalistic duty to ask you about some documents about your past that are being circulated (we do not know by whom, although we know our sources)"

"Since you told us you have decades of experience in this area, but none of that can be found online, we think it's defensible for us to ask you for details."

Det är en rimlig hållning. En redaktion som tar emot material från en part ska pröva parten, och att låta bli hade varit sämre journalistik.

Det säger också något om vilket landskap det här utspelade sig i. Handlingar om advokatens förflutna cirkulerade, spridda av avsändare Becker inte namnger. Samma sak hade månaden innan drabbat den tyska journalist som skrivit kritiskt om JuicyFields, enligt korrespondensen.

Men prövningen av en part påverkar inte skyldigheten mot en källa. De två frågorna är åtskilda, och Deutsche Welle behandlade dem också som åtskilda: granskningen av advokaten sköttes med brev, frågor och svarsmöjlighet, alltså med precis det förfarande som inte tillämpades innan uppgifterna om källan publicerades.

Uppgifterna finns kvar på andra håll

En strykning i original når inte de kopior som redan gjorts. Under april 2023 återpublicerades artikelns innehåll av andra ryskspråkiga sajter. Svenskhampa har inte kunnat fastställa vilka versioner de kopiorna bygger på och redovisar dem därför inte här, men frågan är principiell och inte hypotetisk: en redaktion som skriver identifierande uppgifter om sin egen skyddade källa kan ta bort dem ur sin egen text, och bara ur sin egen.

Det är också där den här granskningen landar, och inte i något påstående om uppsåt.

Ingenting i materialet tyder på att någon ville röja källan. Den redaktion som förberedde poddavsnittet valde krypterad kommunikation, bad om en säkrad mejladress, sammanställde i förväg allt som skulle sägas och begärde invändningar. Journalisten som satt närmast källan skrev själv att han hoppades att allt var väl, och att källan i alla fall hade vetat vad som skulle komma.

Hur uppgifterna sedan tog sig till en annan redaktion vet Svenskhampa inte, och påstår sig inte veta. Att de gjorde det är belagt. Det som är dokumenterat därefter är hur bolaget hanterade saken när det blev känt: den 11 april frågade en journalist på ekonomiredaktionen om källan var obekväm med det som publicerats, tre veckor efter publiceringen. Den 14 april begärde en chef in hela korrespondensen. Den 21 april hade ingen svarat.

Källan hade en överenskommelse med Deutsche Welle. Inte med ekonomiredaktionen, inte med två enskilda journalister, utan med bolaget. Det var också Deutsche Welle som publicerade uppgifterna, och Deutsche Welle som inte svarade när saken lades fram för ledningen.

En källa kan inte välja vilken del av ett mediehus som får veta vem han är. Han lämnar sina uppgifter till två journalister och måste lita på att löftet följer med genom hela bolaget. Gör det inte det har han inget löfte. Han har ett samtal med två personer, och alla andra kan skriva vad de vill.

Bemötande

Deutsche Welle förelades uppgifterna skriftligen den 16 augusti 2026: att artikeln vid publiceringen beskrev en anonym källa med tidigare yrke, tjänstgöringsmyndighet, stad och ett avtjänat fängelsestraff; att dessa uppgifter ströks i två omgångar mellan den 5 och den 21 april 2023; att endast den första omgången är utmärkt med fotnot; samt frågan om varför den andra inte är det, och om redaktionen vidtog några åtgärder mot de återpubliceringar som gjordes under tiden uppgifterna stod kvar. Föreläggandet ställdes till redaktionen, inte till enskild medarbetare.

Samma dag förelades Eugen Theise, som skrev artikeln av den 22 mars 2023, de uppgifter som rör den texten och ändringarna i den. Nicolas Martin och Andreas Becker vid ekonomiredaktionen förelades de uppgifter som rör hur samma källa hanterades en månad tidigare.

De breven bar en svarsadress som inte kunde ta emot svaren. Svenskhampas adress `info@svenskhampa.se` saknade MX-post i domänens zon mellan den 28 maj och den 28 augusti 2026, och post som nådde servern avvisades med `554 5.7.1 Relay access denied`. Ett svar som skickades under den perioden hade ingenstans att komma fram. Felet var vårt och ingen annans, och ingenting ska läsas in i att det första föreläggandet blev obesvarat.

Adressen lagades den 28 augusti 2026 och testades. Samtliga förelägganden skickades om den 2 september, till samma mottagare och med samma uppgifter, med ny frist till den 9 september 2026 klockan 12.00. Fristen löpte ut utan att något svar kommit.

Ett svar tas emot och publiceras även efter publiceringsdagen.

Om den här texten

Artikeln publicerades första gången den 24 augusti 2026 och togs ned fyra dagar senare, den 28 augusti. Skälet var att den påstod att Deutsche Welle inte svarat, samtidigt som svarsvägen hit varit bruten hela tiden fram till dess. Det påståendet gick inte att upprätthålla. Texten återpubliceras nu med förloppet utskrivet ovan och med den ursprungliga publiceringsdagen kvar. Del 1 i serien berördes inte och har legat kvar.

Källor

• Eugen Theise (Jevgenij Tejze), «Немецкий принц, известный связями в РФ, оказался фейковым?», Deutsche Welle (ryskspråkiga tjänsten), 22 mars 2023: dw.com, kortlänk p.dw.com/p/4Ofpw
• Arkivkopia av den 22 mars 2023, publiceringsdagen: web.archive.org
• Arkivkopia av den 5 april 2023, sista kända version med uppgifterna: web.archive.org
• Arkivkopia av den 12 april 2023, första kända version utan dem, med fotnot, och med UBEP-omnämnandet kvar längre ned: web.archive.org
• Arkivkopia av den 21 april 2023, första kända version där även det senare omnämnandet är borta: web.archive.org
• Wayback Machines fullständiga förteckning över arkivkopior av URL:en: web.archive.org
• CORRECTIV m.fl., «Gier, Mordaufträge und der russische Geheimdienst», 8 november 2024: correctiv.org
• Arkivkopia av den 8 november 2024, publiceringsdagen, utan namnet: web.archive.org
• Arkivkopia av den 12 november 2024, med namnet och med noten om tillägget: web.archive.org
• Casper Walbum Høst och Mikala Krogh, «Fem svar på spørgsmål om 'Den russiske insider'», Danmarks Radio, 10 november 2024: dr.dk
• Korrespondens mellan Deutsche Welles ekonomiredaktion, genom Nicolas Martin och Andreas Becker, och Lars J. Olofsson, februari till april 2023, per e-post och Signal. Redaktionens arkiv.
• JuicyFields officiella engelskspråkiga Telegramkanal den 6 april 2023, och den grupp där källan själv deltog den 6 och 13 april 2023. Redaktionens arkiv. Källans repliker publiceras med hans och Olofssons skriftliga medgivande.
• Meddelande från en journalist vid Deutsche Welle den 19 september 2023. Redaktionens arkiv. Journalisten förekommer inte med namn.

Byte-identiska kopior av samtliga fyra versioner, hämtade med Wayback Machines `id_`-modifierare och alltså utan arkivets egen ram, samt den levande sidan hämtad den 14 augusti 2026, finns i redaktionens arkiv.

Detta är den andra delen i en serie om hur etablerade medier kom att användas i JuicyFields-fallet.